Märkt, ännu en gång...


I tisdags spelade jag innebandy för andra gången sedan jag slog axeln ur led och det visade sig för mig att jag kanske måste börja vara lite mer försiktig när jag spelar (inte gå riktigt på full låga). Jag råkade nämligen ramla (fick en annan spelares fot framför min egen när jag skulle springa) och dunsade ner i backen. Tur man inte landade på axeln eller försökte ta emot sig med armen, då hade den kanske hoppat ur igen? I vilket fall så hamnade den värsta smällen på höften och precis som när jag slog axeln ur led så har jag nu några dagar senare ett redigt blåmärke på höften.


Min fina märkning... syns inte så bra på bilderna, men i princip hela höften är blå/grön/lila...

Som tur är gör det inte så ont, känns lite när man trycker bara. Här kan man se hur höften såg ut förra gången. Och när vi ändå talar om det så kan jag informera om att jag i fredags var till gymmet och såg till att få ett schema för min rehabiliteringsträning, vilket alltså innebär att jag återigen kommer att börja besöka gymmet några gånger i veckan. När jag ändå är där och rehabiliteringstränar min axel så ska jag också försöka träna lite ben, mage och rygg. Jag kommer bli så vältränad!    För information så har jag också vägt mig nu i veckan och jag har nu nått en ny maxvikt, jag går upp i vikt!

Men imorgon får jag äntligen börja jobba igen, det ska bli skönt faktiskt. Missförstå mig inte, för jag har haft en underbart bra semester (dock lite halvtråkigt väder på slutet). Jag har hunnit med mycket roligt, träffat en hel del nytt folk och fått lite ny syn på saker och ting. En mycket givande semester! Det viktigaste med hela semestern är ändå det faktum att jag bestämt mig för att testa mina vingar, vidga mina vyer och helt enkelt lämna landet. Can't wait, I'm so excited!!

Det känns som att jag har utvecklats så mycket senaste tiden så jag vet inte hur man ska förklara det på bästa sätt. Kan inte förklara hur bra det känns, vilka enorma framsteg jag gjort som person. Och ändå känner jag att det finns mer att hämta, att jag vill och kan utvecklas mer! Jag kommer att fortsätta utvecklas för varje dag som går och sakta men säkert blir jag precis den person som jag vill vara. Och det känns så bra.

Jag är en glad och lycklig person som försöker klura ut hur livet ska se ut...

Kommentarer
Postat av: Helena

Åh, det är så härligt att höra! Du är på helt rätt spår. Bara att fortsätta:)

2009-07-13 @ 14:01:50
URL: http://napok.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0