Eriksson

Okej, då ska jag försöka beskriva de senaste dagarna och dess mer eller mindre intressanta händelser.

Tisdag - Dagen börjar i vanlig ordning med frukost och färd till jobb. Under arbetsdagen får jag, som bekant, ett ryck och beställer tid hos frisören. Efter jobbet åker jag och klipper mig, varefter jag åker hem för att förbereda mig för badmintonmatch som ska spelas senare på kvällen. Matchen går ungefär som väntat men vi lyckades dock inte vinna ett enda set. FAILURE! Två av spelarna bestämmer sig snart efter matchen att bara köra ett set singelmatch och jag blir tillfrågad om jag vill spela också. Tveksamt svarar jag till slut ja och här kommer vi till dagens största misstag! En bit in i matchen ska jag göra en fin och ståtlig hoppsmash (dvs hoppa och hårt slå ner bollen i golvet). Istället blev det ett kamikaze-hopp där man som utomstående skulle kunna tro att det var på liv och död. Det slutade iallafall med att jag slog i golvet med en stor duns och axen/armen tar i princip hela smällen. Kände inte direkt hur illa det var, utan trodde att jag snart skulle vara på fötter igen.

AJ vad fel man kan ha! Det gjorde ont och armen låg där den låg. Jag kunde röra fingrarna, men armen i övrigt var som förlamad. Låg där och kved och ganska snart var också ambulanspersonalen på plats. Pumpade i mig morfin och något annat läkemedel så jag skulle slockna och slippa smärtan. Visst visst, hade någon bytt ut mofinet mot nån slags saltlösning? Ingen större effekt dock, det svartnade aldrig. Jag fick skylla mig själv och vara vaken med mina smärtor. Morfinet dämpade säkert smärtan något, men det gjorde ändå grymt ont. Fick åka ambulans in till Falun för första gången i mitt liv, vilket i och för sig var en fin upplevelse.

Väl på sjukhuset fick jag ett eget litet fint rum, där jag blev omhändertagen av en sjuksköterska och två läkare. Jag fick mer morfin samt en stor fet spruta för att dämpa smärtan ytterligare. Läkaren med högst rang i rummet, konstaterade ganska snart att det rörde sig om att armen hoppat ur led och att den helt enkelt måste tillbaka. De jobbade på detta ett tag tills de bestämde att det nog var bäst att jag fick vila och låta musklerna slappna av lite. Kvar låg jag med Helena som fått i uppgift att hålla mig vaken. Ett tag senare kom de tillbaka, jobbade ytterligare några minuter och fick det då på plats. Äntligen!

Resten av kvällen/natten bjöd på rullstolsracing, röntgen, illamående, te och macka på sängen, mera illamående samt till slut en bilfärd hem. Anar inte hur skönt det var att komma hem! Väl hemma däckade jag nog ganska snabbt för att sedan vakna och få reda på att det hela faktiskt hade hänt på riktigt. Det var ingen dröm, med andra ord.


Onsdag - Detta blev en helt officiell slappdag. Helena var ledig så vi fick möjlighet att spendera hela dagen tillsammans. Båda var vi ganska trötta, då vi inte kommit i säng förrens vid 3 på natten. Det vilades med andra ord en del under dagen samt att det blev ett besök på jobbet för att dels prata med lite kollegor samt berätta för telefonen att jag inte skulle vara på kontoret något den här veckan. Därefter blev det - så klart - MAX! Tog med oss maten hem och åt den tillsammans med lite Mentalist-tittande. Mysigt och trevligt! Båda blev vi lite sega efter detta, och slutade med att vi slockande i soffan båda två.

Senare på kvällen blev det bio, Änglar och demoner. Bra och spännande film, se den. Sen blev det ytterligare ett avsnitt Mentalist och därefter sovdags.

Torsdag - Vaknade vid 8, låg och drog oss en halvtimme extra och sen bar det upp för att äta frukost samt träna lite (fick ett ytterst jobbigt träningsprogram med mig från akuten, där man till exempel ska flytta armen fram och tillbaka på ett bord). Efter frukosten så blev det promenad till kupolen, jag gick med Helena till jobbet. Gick runt på kupolen en halvtimme, pratade med lite gammalt innebandyfolk samt fick ett informationsblad om döva (visste inte mycket när de kom och pratade med mig, så jag får nog plugga på lite). Efter att ha varit in till Helena och fått hjälp att klä på mig igen så bar det av mot MAX för att möta upp med några arbetskamrater och luncha med dessa. Fick berätta min otroligt blodiga historia några gånger här också, då det under tiden jag satt och åt kom fram några som jag kände som undrade vad som hänt och hur man lyckas med detta när man spelar den extramt farliga sporten badminton!

Efter maten gick jag vidare till moster Sussi där jag spenderade kanske en timme med prat om allt från badmintonskador till resor. Sedan gick färden vidare till Ica Maxi där det inhandlades te och sedan bar det av hemöver. På Ica blev det också bestämt att jag ska jobba halva dagen imorgon, för att vara med på ett möte. Chefen ringde och undrade hur det var med mig, och då vi har möte imorgon så blev det bestämt att jag skulle vara med på det. Han kommer med andra ord hämta upp mig imorgon bitti så jag kan jobba lite iallafall (inte så jättejobbigt att sitta och lyssna/prata lite bara). Ska bli skönt att få jobba en halvdag iallafall.

Så det var berättelsen om de senaste dagarna. Jag har under den halvtimme det tagit att skriva detta också hunnit fuska lite genom att använda båda händerna för att skriva i några omgångar. Det blev helt enkelt lite jobbigt att skriva allt med en hand. Ni kan ju tänka er varför det tog lite tid att få ihop all text? :)

Den som vill ha mer detaljerad information om min vistelse på sjukhuset och vad som hände där, borde kolla in Helenas blogg. Hon har skrivit en mycket fin text som beskriver det hela på ett mycket bra sätt tycker jag :)

Ps. Jag har inte fått ordning på hur man fixar fina snygga kollage än, så ni får glädja er över de bilder som finns istället för att klaga över att det är dåligt gjort :)