Eriksson

Jag har så länge jag vetat levt mitt liv "on the safe side". Och med det menas att jag har varit lite mer försiktig än man kanske borde varit. Jag har på senare tid insett hur fel det varit, hur jag inte alls har levt mitt liv på det sätt jag egentligen borde. På det sätt som jag egentligen velat, innerst inne. Jag har varit målinriktad, vilket aldrig är fel. Men jag har varit för målinriktad, för mig har målet varit det viktiga och resan helt irrelevant. Det vill säga, jag har i princip inte brytt mig om hur resan till målet har gått till. Fortsatt så innebär det alltså, att jag i princip har slösat bort en massa tid på att egentligen inte göra någonting medans jag väntat på att komma till målet. Nu när jag har nått målet så inser man ganska snart att jag har missat en hel del under resan mot målet.

Jag har till exempel insett att jag har inte fått med mig någonting, utöver mina betyg, från min studietid. Det är lite illa om jag får säga det själv. Jag har inga egentliga erfarenheter från någonting, jag har missat så mycket.

Det fina är dock att jag har insett detta och kan börja förbereda mig för framtiden, för att leta erfarenheter. Skapa nya möjligheter att skaffa erfarenheter. Att komma ut i världen, resa och ha roligt.

Livet ska levas, inte bara genomföras!