Eriksson

Det känns som jag är i en mycket positiv fas i mitt liv. En underbar känsla, där jag inte ser något negativt i någonting. Jag kan inte påstå att jag någonsin varit självsäker på något sätt, men jag håller kanske på att bli det? Jag känner mig bekväm med den personen jag är och jag blir mindre och mindre rädd för att visa vem jag är för människor runt om mig.

Jag tror att jag alltid har oroat mig för vad folk ska tycka om mig. Men den rädslan att inte vara omtyckt (som det nog faktiskt varit) har istället gjort att jag hållt mig borta från människor helt. Det har format mig till en ensam och osäker människa, vilket ju är det sista jag vill vara. Och det är det jag håller på att ändra på nu! För varje dag som går så vågar jag bjuda mer och mer på mig själv och det känns helt underbart. Låt alla få träffa den glada och trevliga killen som bor inom mig! ;)

Senaste tiden har jag försökt att vara mig själv mer och mer och det ger en sån boost när man märker att folk faktiskt verkar tycka om en, "trots" att man är sig själv. I slutänden är det ändå så att det spelar ingen roll hur man är, det finns alltid folk som kommer att tycka om en för den man är och om man bara är sig själv så kommer man att träffa dessa människor! Man kanske inte passar ihop med vissa människor, ja men då är det så. Fine, ingenting att tänka mer över! Om man inte vågar visa vem man är så finns det ju ingen som kommer att se en heller. Ingen kommer ihåg en osynlig person! Var nöjd med den du är och våga visa det!

Var nöjd med allt som livet ger
och allting som du kring dig ser

glöm bort bekymmer, sorger och besvär.

Var glad och nöjd för vet du vad
en björntjänst gör ju ingen glad.
Var nöjd med livet som vi lever här.

Man får så mycket tillbaka från allt och alla om man är en glad och positiv person som alltid försöker se livet och allt som händer från den positiva sidan. Ingen anledning att brusa upp och bli arg för småsaker eller bli bekymrad över att man måste tänka om när någonting händer. Man får ta alla småsaker som sker runt om en med en klackspark och sedan se till att göra det bästa av situationen.

Det jag vill få fram är att man ska vara glad och nöjd med sig själv och hur man är. Om man känner sig obekväm med sig själv så är det ju svårt att få folk runt om en att känna sig bekväm att umgås med en också. I längden spelar det ju ingen roll om man väger lite mer andra, om man har massa finnar överallt eller om håret aldrig ligger som det borde. Folk som tycker om en kommer att umgås med en trots dessa s.k. "brister", bara man är bekväm i sig själv. "Sköna" människor som vet vilka de är och vad de har att erbjuda kommer alltid ha massa vänner och vara omtyckta just för att de är sig själva.

Det blev lite flummigt inlägg men allt är bra, jag är glad och lycklig. Life is great! Och detta för att jag vågar vara den jag är. Den riktiga jag kommer fram allt mer för varje dag som går!