Eriksson

Detta är lite dravel om mitt liv, inget lästvång. Borde nästan skaffa en till blogg för sånt här, så jag kan filtrera vad ni ska se och inte se. Detta passar sig bättre någon annanstans känns det som men jag har ingen annanstans så det får bli här. Don't be afraid of the truth.

---

Tyckte inte att det var länge sen livet kändes dåligt, tråkigt och allmänt tomt. Nu känns det lite likadant igen, men däremellan har jag hunnit ha en kortare lite bättre period. Den dagen då jag får bättre självförtroende och tycker bättre om mig själv så kommer dessa bättre perioder förhoppningsvis bli längre och ännu bättre.Tills dess får jag försöka jobba på mina "problem" med mig själv.

Det dumma är att jag vet inte varför jag tycker som jag tycker om mig själv. Det finns ingen som uttalat att de hatar mig. Det finns ingen som uttalat att de ogillar mig. Det finns ingen som uttalat att de inte vill vara med mig. Det finns ingen som uttalat att de inte vill prata med mig. Ändå är det min grunduppfattning av vad folk tycker om mig när jag träffar någon ny person. Inte konstigt då att ingen vill vara med mig om jag har grunduppfattningen att de skulle ha det bättre utan mig redan från början, det blir ju en ganska så stor barriär man måste över för att "övertala" mig om att så inte är fallet.

Jag vet som sagt inte vartifrån dessa tankar kommer, men de finns där. Jag önskar man bara kunde ta bort dem, det skulle göra mig mindre osynlig mot världen.

Men!  Det finns en liten positiv sida av detta också. Jag har blivit bättre de senaste åren. Jag har insett att det finns folk som faktiskt vill prata med mig, som faktiskt vill umgås ibland. Och jag har insett att jag har detta problemet. Nu måste vi bara bli ännu bättre, help me help you!


Så, kände bara att jag skulle få lov att skriva av mig lite av detta. Lovar ett lite mindre seriöst inlägg i eftermiddag eller i kväll.

Have a nice day!