nu är det nära...


imorgon ska jag nog ringa och säga att jag inte fixar det längre. Detta är nog mitt lågvattenmärke, känner inte att det ger något mer än dåligt mående och tar tid från annat jag vill göra. jag har hållt på med innebandy i någon form sedan jag började spela när jag gick i sexan. men nu känns det som jag inte fixar det längre. känns det inte bättre imorrn så kommer jag nog ringa och fixa bort mig från detta, om inte annat en timeout. anledning: känner inte att jag får någon respekt, ingen som bryr sig om att jag faktiskt lägger ner min fritid på detta. klart det finn tjejer i laget som bryr sig, men man märker ju bara det andra. jag är så trött. får se imorrn, om det är bättre. annars!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0