Eriksson

Nu har Hans varit och hämtat innebandygrejjerna för kvällens träning. Träningen börjar om en timme, jag brukar göra mig redo att gå på träning vid det här laget. Nu sitter jag här istället, ovant. Känns som jag sviker, jag brukar ju ofta kunna "offra" mig för andras skull men nu känns det inte riktigt rätt längre. Man kan ju inte göra så jämt heller känns det som, nån gång måste man kunna få tänka på sig själv också.

I laget är det vissa tjejer som förstör för andra, det är det jobbigaste. Sen det faktum att jag inte är någon riktig tränare och så vidare, det gör ju sitt till. Men jag har ju varit lite sidekick till nån annan tränare senaste åren, aldrig haft det övergripande ansvaret och nu när jag fått det så har jag ingen respekt med mig heller. Jag har ju varit mer "kompis" med tjejerna än tränare, känns det som.

Jaja, det är jobbigt, både att vara där och inte vara där. Skallebank!